Men så har inte visats vara fallet: Lakresultat och fallviktsmätningar har följts upp 2006 -2009 i Värmeforsk rapport 1081 2009 Uppföljning av slaggrusprovvägar.  Provsträckor på Törringevägen utanför Malmö och Dåvamyran utanför Umeå Maria Arm, Lennart Larsson, Charlotta Tiberg, Bo Lind och Ola Arvidslund. (resp Avfall Sverige projekt nr U-293). Den visar att slaggrus som används som förstärkningslager i en vägkropp behåller sin styvhet under årens lopp. Slaggrus har vid fallviktsmätningar ca 70% av bergkross styvhet men det har samtidigt ca 70% lägre volymvikt. De skarpkantade kornen ger en hög bärighet hos materialet.  ”Resultaten från den här studien bekräftar tidigare studiers slutsatser om att de materialtekniska egenskaperna gör slaggrus lämpligt som förstärkningslager om vägen är rätt dimensionerad. Det kan även användas som bankmaterial, i fyllningar och som skyddslager”.

Denna rapports lakningsresultet för Dåva påvisade i princip minskad utlakning mot tidigare. Vissa värden var motsägelsefulla dvs högre för referenssträckorna än för slaggrussträckorna. Kalcium och sulfat utlakningarna var så höga att de måste ha kommit från annan källa än slaggruset. Kromutlakningen hade oväntat ökat men var fortfarande måttlig.

Susanna Toller (fd Olsson) har i sin doktorsavhandling ”Environmental Assessment of incinerator residue utilisation KTH 2008 med LCA påvisat fördelar med att använda slaggrus, bl.a. energifördelar upp till 15 mils användningsavstånd. Avhandlingen har som underlag bl.a.Värmeforsk rapport 953 2005 Miljösystemanalys för nyttiggörande av askor i anläggningsbyggande Erik Kärrman, Susanna Olsson, Ylva Magnusson Anna Peterson. Rapporten är en LCA-analys av användandet av slaggrus resp torv/träflygaska i Uppsala län. Nackdelen med slaggrus är att den innehåller mer av oönskade ämnen än bergkross. Utlakning av Cu från slaggrus i ett 100 års perspektiv var det som bedömdes behövas undersökas närmare. I Värmeforskrapport från 2006 962 Kopparformer i lakvatten från energiaskor Susanna Olsson & Jon Petter Gustafsson KTH  Joris van Schaik & Dan Berggren Kleja SLU och Patrick van Hees Örebro Universitet. Det visades att kopparutlakning till stor del är beroende av och ökar med andelen organiska lösliga ämnen (DOC) men att kopparn då är bunden i så stora organiska molekyler att den ej är ekotoxiskt negativ. Och att utspädning under lång tid minskar riskerna.

I detta projekt har en provväg studerats, vilken anlades 1987 inom ramen för ett större nordisktforskningsprojekt. Provvägen anlades med naturliga och alternativa material (= slaggrus av lite sämre kvalité mot dagens slaggrus)) i form av ett vändöra vid infarten till Linköpings avloppsreningsverk. Vid tidpunkten för detta projekts start (september 2003) var provvägen ca 16 år gammal. ”Med undantag av lättlösliga ämnen som SO4, Ca, K, Na, Cl, Mg och Mo så finns det inget som indikerar att en signifikant utlakning har skett. Distributionen av lättlösliga ämnen, konduktivitet, pH och DOC i bottenaskan bekräftar hypotesen om vägslänternas betydelse som transportväg för vatten, koldioxid och syre mellan bottenaskan och omgivningen. Detta är viktig information för utveckling av matematiska modeller för utlakning från slaggrusvägar som använts i Värmeforskrapporten 979.

”Med den kvalitet med avseende på lakbarhet av bly, kadmium och kvicksilver som dagens askor har är emissioner vid användning av askor som konstruktionsmaterial i ett regionalt perspektiv försumbara i relation till emissioner från andra källor och flöden inom de undersökta vattenavrinningsområdena”.

Värmeforsk rapport 1110 2009 Miljöriktlinjer för askanvändning i anläggningsbyggande David Bendz, Ola Wik, Celia Jones, Michael Pettersson, Mark Elert,

Hälso- och miljöpåverkan av askor har utretts sedan 2004 på basis av NV:s synpunkter från 2003: ”Utnyttjande av ”restmaterial” och avfall måste stimuleras. Resursaspekterna bör därför överväga om föroreningsrisken bedöms vara ”ringa”.

Rapport 1110 bygger på två grundläggande rapporter med samma namn 879 och 979. Den visar genom modelleringar och analyser av tidigare rapporter att det är ringa risk att använda slaggrus vid normalt vägbygge, särskilt i belagda vägar. Scenariot damning på grönsaker i en grönsaksodling 20 m från vägen under byggande, underhåll och rivning av vägen samt att en person får sitt huvudsakliga intag från detta grönsaksland och att han/hon sköljer grönsakerna dåligt är mer begränsande än utlakning till grund- och ytvatten.

Det är dessutom lätt att få en extra säkerhet genom att se till att damning  inte sker vid byggandet av en väg hållande slaggrus till ett grönsaksland med växande grönsaker. Även om jordfuktigt slaggrus inte dammar skall det inte finnas kolonilotter med växande grönsaker på i närheten av bygganden med slaggrus eftersom det kan damma vid uttorkning. Utläggning bör undvikas samt ytor täckas vid risk för mycket hårda och torra vindar. Om det uppstår besvärande damning kan befuktning ske för att reducera denna damning t. ex.  vid ny framtida användning av området eller vid återanvändning av slaggruset.

Genom att jämföra resultaten i rapport 1110 med askors innehåll och lakegenskaper erhålles att de flesta askor utom avfallsflygaskor rätt använda ger ringa risk för hälsa och miljö i geotekniska konstruktioner.

”Rätt använda” beror på platsspecifika förhållanden  t.ex. att askor i regel ej skall ligga i ytan på en konstruktion och särskilt ej på trafikerade ytor.


 NV:s Handbok samt vad händer med avfallet efter konstruktionens upphörande

Vad som händer med slaggruset efter vägen upphört att vara väg är en osäker faktor. Detta berörs i Naturvårdsverkets handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. I övrigt ger handboken bra allmänna råd men inga detaljer om anmälningsärenden och tillståndsärenden.

Handboken har tagits fram under lång tid. Under dess gång gjorde SGI, med stöd av ÅF, IVL Ecoloop och Flyhammar Resurs på uppdrag av olika branschorgan, omfattande utredningar som underlag för synpunkter på handboken. De har rapporterats i Avfall Sveriges rapport F2008:04Miljökonsekvensanalys av Naturvårdsverkets förslag till kriterier för återvinning av avfall i anläggningsarbeten O. Wik, Henrik Bjurström, Peter Flyhammar, Susanna Ohlsson, Håkan Stripple, Yvonne Andersson-Sköld, Jenny Norrman och Thomas Rihm, Per Stein. 2008: ”Miljöperspektivet i Naturvårdsverkets förslag är snävt avgränsat och baseras på principer hämtade från målet för Giftfri Miljö samt på en lokal riskanalys av potentiellt toxiska effekter med förutsättningen att materialen ska vara helt utan risk för skadliga miljö- och hälsoeffekter. Ansatsen i detta projekt har istället byggt på synen att olika verktyg måste användas parallellt när det gäller en så komplex fråga som att miljöbedöma hanteringen av alternativa ballastmaterial. De olika systemanalyser som gjorts här kompletterar varandra och Naturvårdsverkets förslag till kriterier samt belyser frågan om återvinning av alternativa ballastmaterial från olika vinklar. Genom att på detta sätt använda olika miljöbedömningsverktyg och systemgränser har ett bedömningsunderlag erhållits som är mångfacetterat och innehållsrikt, men som när det gäller vissa centrala frågor ändå pekar i samma riktning.”

Rapporten F2008:04 analyserar flöden i Sverige av oönskade ämnen i bil 1. Med LCA analyseras värdet av att använda vissa avfall som resurser (bil 3 o 4) och en spännande riskanalys finns i bil 5 bla för vad som ger risk när en konstruktion upphör i sin funktion. Man ser faran i att NVs handbok kommer att leda till att material som slaggrus kommer att deponeras och anser att det ej är hållbart när de istället kan användas som resurser.

Tyvärr har NV inte nappat på möjligheten att komplettera sitt synsätt. De anger bara detaljer för när avfall kan användas utan risk och ger dåligt med bra vägledning för material med ringa risk eller större risk än ringa. För det senare fallet skall man med skyddsåtgärder se till att risken blir ringa för negativ påverkan på hälsa och miljö.

Frågan om vart slaggruset tar vägen när dess funktion upphör och vilken risk detta kan skapa bör kunna gå att lösa genom att slaggrus i geotekniska konstruktioner exempelvis registreras i kommunala dataregister och/eller i fastighetsregistret i samband med anmälning/tillståndsärendet. Vid en användnings upphörande eller alternativ återanvändning i framtiden kan det då göras en ny miljöbedömning som bekostas av den gamla/framtida användaren eller fastighetsägaren. Detta sker redan idag vid exploatering av områden som kan vara förorenade. Lämnas konstruktionen kvar där slaggruset ej ligger i ytan bör en ny miljöbedömning ej behöva göras.

Svenska EnergiAskor delar NV Handbokens uppfattning att när risken är mer än ringa så är det upp till tillståndsmyndigheten att bedöma om det behövs en ekonomisk säkerhet för att hantera avfallet (slaggruset) när konstruktionen upphör och att detta ej behövs när risken är ringa eller lägre.


Sulfat och klorid

Värmeforsk rapport 1084 Erfarenheter av miljöpåverkan vid användning av slaggrus som förstärkningslager Peter Flyhammar 2009. Denna rapport redovisar en utvärdering av de miljömässiga konsekvenserna av användning av slaggrus som förstärkningslager i asfalterade parkeringsplatser och körbanor, dvs på stora ytor. Fokus har legat på spridningen av salter och mobila joner som klorid och sulfat. Utlakade metaller kunde man däremot inte finna i jorden under parkeringsytorna där slaggrus använts. Resultaten kan ses som en konservativ bedömning av andra typer av ämnen som är mindre lösliga och mobila. För klorid var utlakningen relativt snabb för så gott som all klorid men inte högre än för normalt saltning av ytor och vägar i södra Sverige. Resultatet visar att utlakning av framför allt sulfat måste beaktas vid byggande av (större) geotekniska konstruktioner med slaggrus så att inte skyddsvärda grundvatten påverkas negativt. Det finns tekniska lösningar för att undvika sådan påverkan av grundvatten.


Ekotox

I ett samprojekt mellan Avfall Sverige, Askprogrammet och NV har ekotoxiciteten för olika askor undersökts av ITM på Sthlms Universitet och SGI (Statens Geotekniska Institut). ”Metodik för klassificering av H14-kriteriet i Avfallsförordningen”. Värmeforskrapport 1092 resp Avfall Sverige rapport: 2008:16 U. Sara Stiernström, Kristian Hemström, Ola Wik, Gunnar Carlsson och Magnus Breitholtz.

Fyra olika organismer testades och den överraskande upptäckten gjordes att nästan alla askor syntes vara ekotoxiska för lakvatten med L/S10, (10ggr mer lakvatten än vikt fast) men inte pga ekotoxiska ämnen utan främst pga näringsämnena kalium, kalcium samt aluminium. Och med detta konstaterande finns inte grund för att klassa askorna som farligt avfall. Produkter testas enligt OECD vid L/S 10 000, varför de i testerna använda L/S10 får anses som en koncentration som är på säkra sidan för bedömning av ekotox.  Slaggrus som lagrats under 3 månader gav visst ekotoxiskt utslag medan väl åldrad och väderutsatt slaggrus under 12 år inte gav något ekotoxiskt utslag alls (3 organismer testade, den 4:e hanns inte med). Normalt erfordras mer än ett inte obetydligt utslag innan ett ämne anses ekotoxiskt skadlig. Ofta går gränsen vid L/C 50 dvs att 50% överlever. 12 års slaggrusets totalinnehåll hade ej förändrats på ett signifikant sätt (mer än klorid och i viss mån sulfat) och gav ändock inget utslag.


Långtidsegenskaper

Ovanstående rapporter indikerar en låg utlakning av farliga ämnen som avtar med tiden. Både tekniska och utlakningsegenskaper har vidare studerats i Värmeforskrapport 1083 2009 Förutsägelse av långtidsegenskaper hos restprodukter – Teknik och miljö i vägar. Maria Arm, Pascal Suer, Håkan Arvidsson, Jan-Erik Lindqvist, Paul Frogner-Kockum, Lennart Larsson Cecilia Toomväli. Artikeln Technical and environmental long-term properties of industrial residues--summary of field and laboratory investigations i Waste Management 31, 2011 baseras på rapport 1083.

Utlakningsegenskaperna för bottenaskan hade inte förändrats nämnvärt under de tio åren i Törringevägen, vilket betyder att lakegenskaperna på lång sikt kan studeras med hjälp av enbart perkolationstester i laboratoriet. För styvhets- och stabilitetsstudier behövs däremot konstgjord åldring för att erhålla relevanta tekniska egenskaper. Bottenaska från vägkanten var mer åldrad än bottenaska från vägmitt, men ingen pH-skillnad kunde observeras.

- Vattenexponeringen för förstärkningslagret efter cirka tio år i en asfaltbelagd väg uppskattades till mindre än 0,1–0,5 liter per kg material. (= L/S 0,1-0,5)

- Eventuella bärighetspåverkande åldringsreaktioner kunde inte utläsas i materialet eftersom sådana reaktioner störs vid provkroppsinpackning och kräver att undersökt materialet har åldrats i inpackat tillstånd (ostörda prover).

- Åldringsreaktioner i bottenaska som lagrats på upplag före användningen ger ingen volymökning i vägen som är tillräckligt snabb eller stor för att kunna påverka ovanförliggande lager med sprickbildning eller liknande skador.

- När egenskaperna hos åldrat material ska studeras, ska inte partiklarna krossas före provning och analys.

Svenska EnergiAskors slutsatser för  långtidsegenskaper:

6 månaders lagring ger en god bild av slaggrusets egenskaper iväg under låg tid i alla fall upp till 10 år vid låg vattengenomströmning. L/S bedömdes till mellan 0.1-0,5  i rapport 1083.  I Dåvaförsöken vattnade man för att få lakvatten i lysimetrarna jämte att en del av provvägen var ej belagd, så där bör vattengenomströmningen ha varit måttligt högre. L/S från start tom år 6 för rapport 1081 har uppskattats upp till 0,7. Dåvavägsförsöken, antyder på att slaggrusets utlakningsegenskaper minskar med den vattengenomströmning som varit. Denna tes förstärks av ekotoxförsöken där väderutsatt slaggrus i 12 år inte gav något ekotoxutslag vid L/S på ca 3,4. Det finns dock även skillnader i att den väderutsatta slaggen varit mer utsatt för luftens syre och koldioxid än slaggen i rapport 1083 så även det kan ha spelat sin roll. Vilken del av slaggen som varit mest utsatt för koldioxid kan kanske diskuteras eftersom det organiska materialet i slaggen i sig oxiderar och genererar koldioxid.

Der finns tecken på att särskilt antimon och molybden kan öka sin utlakning med tiden och minskat pH. Hänsyn till detta har tagits i rapport 1110. Det ska samtidigt noteras att halterna av dessa ämnen är låga i slaggrus.

Det innebär att de vägegenskaper och den utlakning som erhålls för 6 månaders lagrat slaggrus ger en god bild av slaggrusets egenskaper under lång tid i en belagd väg.  I det riktigt långa perspektivet kan man förvänta sig att utlakningsegenskaperna dvs potentiella farligheterna minskar.


EU och Miljöbalken

EU och Miljöbalken kräver att restprodukter skall användas som resurser för ersättning av naturmaterial om det går med hänsyn till teknik, hälsa och miljö. Sv Energiaskor bedömer att gedigna arbeten påvisar slaggrusens tekniska möjligheter att ersätta naturmaterial och att det har låg negativ påverkan på hälsa och miljö. Det medför att slaggrus allt mer bör användas som en miljöriktig resurs även utanför deponier. Att inte använda slaggrus som en resurs bör strida mot lagen.

Andra källor

Avd för avfallsteknik Luleå har genomfört många avhandlingar om karbonatisering, organiskt kol och utlakning från slaggrus. Se även olika rapporter från Avfall Sverige. Holland, Danmark, Tyskland, Frankrike, Italien mfl  har stora kunskaper om och använder stora volymer slaggrus. Bland annat har Vejdirektoratet i Danmark tagit fram anvisningar för användning av slaggrus i vägkonstruktioner som förstärkningsmaterial.