Vid eldning med fasta bränslen bildas en restprodukt, askor som en naturlig del i energiproduktionen. När den brännbara substansen eldats upp så får man bottenaska eller slagg som tas ut från pannans botten och flygaska som följer med rökgaserna. Bottenaskan/slaggen liknar en grovkorning blandning av sand och sten. Flygaskan som avskiljs ur rökgaserna påminner om cement och har även cementliknande egenskaper. Ofta brukar rökgaserna renas från t.ex. svaveloxider med kalk och andra tillsatser. Då bildas en fast lerliknande rökgasreningsrest.
Tidigare har man sett askor som ett avfall man ska bli kvitt, men man börjar alltmer inse att många askor är en resurs som kan ersätta ändliga naturmaterial. I Sverige alstras årligen ungefär 1,5 miljoner ton askor och av dessa nyttiggörs drygt 1 miljon ton. Merparten för att täcka gamla hushållsdeponier.
Askor får olika egenskaper och sammansättning beroende på vilket bränsle som eldas – t.ex. skogsbränslen, bränslen från jordbruket, avfall, torv eller kol-, på vilken slags panna man har –t.ex fluidserande bädd, pulverpanna, rosterpanna -, på hur pannan körts –del last eller full last. - Detta är viktigt att beakta när man söker lämpliga användningsmöjligheter för sina askor.
Det finns olika exempel på nyttiggörande av aska, ett är att återföra aska till skogen. Askan ersätter då de näringsämnen som tagits ut i samband med att man tog ut skogsbränslet. På dikad torvskogsmark är aska ett gödselmedel som ger ökad trädtillväxt. Aska kan också ersätta bergkross och grus och ge en del förbättrade egenskaper i anläggningsarbeten som vägbyggen och täckning av deponier. Vissa askor lämpar sig för att blanda in i cement.
>> Goda exempel på anvädning av aska
>> Aska till Skog och mark
>> Geotekniskanvändning
>> Deponier
>> Askvolymer |
