Vad som får läggas på deponier regleras I Deponiförordningen SFS 2001:512. Den bygger på ett EU-direktiv med små möjligheter till tolkningar för varje enskilt land. Sverige har ej utnyttjat möjligheterna till egna regler för monoliter och bergrumsförvar.
Naturvårdsverket har kompletterat förordningen med en föreskrift NFS 2004:10 med justering NFS 2010:4 samt en Handbok 2007:1 Mottagningskriterier för avfall till deponi.
Utdrag ur NFS 2004:10 (ändring har ej gjorts i NFS 2010:4):
”Avfall som kan tas emot vid deponier för icke-farligt avfall utan provning
27 § Icke-farligt avfall får tas emot vid deponier för icke-farligt avfall utan att ha genomgått provning. Detta gäller dock inte sådant icke-farligt avfall som deponeras tillsammans med farligt avfall enligt 29-30 §§ eller med gipsbaserade avfall enligt 26 §.”
Handboken anger att ”Även om avfallet är undantaget från provning ska dock övriga uppgifter i den grundläggande karaktäriseringen redovisas”.
Som klorider och sulfater ej medför att ett avfall klassas som farligt avfall innebär det att en aska som klassats som icke farligt avfall kan läggas på en deponi för icke farligt deponi oavsett hur mycket klorider och sulfater det håller under förutsättning att det kan ske inom deponins tillstånd för dess utlakningar
Se mer under klorider och sulfater.
CR 100928
|
